...
The carousel never stops turning.
Jag kan inte ens beskriva hur sanna dem orden är, livet stannar inte upp. Det går inte att pausa, spola tillbaka eller kliva av, det ända du kan göra är att följa med.
Jag sitter här nu och skriver 2 olika texter till vad är den viktigaste dagen i hela trean alltså opponerings dagen på tisdag, och jag känner mig så otroligt trött och bara minuter ifrån att bryta ihop, och jag vill bara pausa tiden.
När jag tänker på studenten känns det som att det är en stor svart avgrund (opponeringen) som jag måste ta mig över först, jag vågar knappt ens tänka på studenten och jag vågar inte känna glädje pågrund av en stor avgrund.
Jag känner sån oro, ilska och rädsla på grund av den dagen, och jag tror ärligt talat att jag håller på och bli galen.
För jag menar det är ju bara hela min jävla gymnasie examen som står på spel, klarar ag inte opponeringen är det skitsam hur bra min rapport eller mitt arbete än är, allt jag hittils har gjort inom kursen gymnasiearbetet spelar inte längre någon roll, tabbar jag mig på tisdag är jag körd.
Och att försöka sitta och läsa igenom en rapport på 17 sidor utav en spelutvecklings elev som har programmerat en app vilket jag aldrig har gjort och kan inte ens föreställa mig hur man skulle kunna göra på ett annat sätt än vad personen har gjort, men jag ska alltså ändå nu komma på hur han kunde gjort på ett annat sätt. Och juste rapporten är skriven helt på engelska. Visst jag är ganska duktig på engelska och det tackar jag gudarna för just nu men inte nog med att hela rapporten är fylld med massa fack termer engelskan personen i fråga har läst är en högre engelska än jag har läst och det var 1 år sedan jag läste engelska nu.
Så just nu kan jag säga att jag inte mår sådär jätte bra men vad ska man göra? The carousel never stops turning....
